I SAID GOD DAMN!

Jag trodde att jag skulle få vara ledig imorgon. Jag tänkte åka hem, redan ikväll, och bara vara för ett tag. Umgås med mamma, mina bröder. Slippa vara vuxen, och självständig för ett tag. För det är faktiskt vad flytten inneburit. Det finns inte längre någon som lagar mat, eller diskar, eller bara finns där. Och det är en rätt stor omställning.

Men allting var ett missförstånd. 0930, ska jag infinna mig på Basement imorgon, i vanlig ordning och alla hemmaplaner gick i kras. Det var först då jag insåg hur mycket jag faktiskt längtar hem. Hur mycket jag längtar efter min familj. Hur mycket jag längtar efter att bara få vara sjutton för ett tag, liten och en aning oansvarig.

Allting har varit ganska mycket den senaste tiden. Inte bara lägenheten. Utan skolan, som faktiskt kommit en aning i kläm, och det faktum att varje vecka innehåller minst 29 arbetstimmar, samtidigt som jag försöker kombinera det hela med så många danspass som möjligt.

Allt det nya har resulterat i att jag glömt bort att pausa, och att jag nu känner mig en aning tom på kraft och motivation. Jag försökte med instuderingsfrågorna till naturen, kom en bit, men kände att det inte funkar nu. Så efter en lång dusch, sitter jag nu uppkrupen i soffan, med en kopp te och tända ljus för att ta mig an ett avsnitt av greys.

På måndag ska jag bli mig själv igen, fast en aning mer organiserad. När vi städade i lägenheten idag hittade jag min förlorade kalender som de senaste månaderna varit relativt sysslolös. Men nu, ska jag ta mig i kragen. Bli duktig igen. Och pausa, och sova ordenligt, och vara ekonomisk.

Så får det bli.