I SAID GOD DAMN!

Innan jag började sammanfatta 2008 var jag rätt snål med lovorden. Det kändes som att året var OK, inte mycket mer. Men allt eftersom jag började rota i arkiven, gamla bloggar och facebookalbum blev jag alldeles mjuk i magen av lycka. I år har jag hittat vänner som inte går av för hackor, varit lycklig så till den milda grad att det inte går att sätta ord på det och i viss mån hittat mig själv.

 

Det har inte handlat om stora stormande kärlekar utan om vänskap och kollektivhögar. Det har handlat om skratt, vild dans och tokiga ideér. Om festival och solsken. Om dekadens och sena nätter. Om att flytta hemifrån och växa upp. Om massor av saker. Här är några av dem.

 

JANUARI

Firade nyår i Nyhehusen, en bit ifrån Åhus. Mitt släp från Malmö bestod av Hannah, Hedvig och Maria och på plats kände vi bara Robin och Max. Det blev en lyckad tillställning, utan de minsta förväntningar. Jag fick en trevlig nyårskyss och många nya vänner. Men det starkaste minnet, var när vi i en svag stund bestämde oss för att gå hem. Två timmar tog det, i massor av minusgrader, innan vi fick tina i stugan i Yngsjö.

 

Jag och min då nyfunna vän Hannah åt middag hemma hos familjen Stridh. Det var otippat, men också orsaken till kommande kvällar i lägenheten. Jag hade väldigt trevligt, och det hela slutade i Carls välkända källare i ett par välbekanta armar, efter incubus-dvd och vin ur plastglas. Skrapade efter bilder, men hittade tyvärr inget bättre än det här:

 

 

Det blev några kvällar i lägenheten, tillsammans med nyfunna vänner. Vi dansade, spelade ölspel och drack grön likör. Fyran var i sitt absoluta esse.

 

 

Vi rymde från en friluftsdag jag och fröken Ortner, och begav oss istället hem för en storslagen brunch, med allt från våfflor till scones och smoothies. Det handlar om att prioritera.

 

 

 

FEBRUARI

Åkte till Edsåsdalen en helg med Hedvig och Pappa. Vi åkte lite, med bastade  och mös mest. Det var skönt att komma bort några dagar.

 

Vi var på en fest i Limhamn. Jag kunde flyga, Hedvig somnade på toaletten och vi hade en hel del att skratta åt när vi vaknade morgonen efter.

 

 

 

Vi åt ost, drack vin och såg på "bajsfilmen" hos Issa.

 

 

Adam och Martin kom på dem tjusiga idén med tvångskopiering. Jag var offer.

 

Vi gick på Facehunters utställning och Hethannah blev ärad med ett fotografi.

 

 

 

Vi började titta efter lägenheter och pratade om kollektivliv, och spenderade alla solstrålar i Västra Hamnen.

 

Tim hjälpte mig förstå kvadreringsregeln genom paint.

 

 

 

MARS

Lade vantarna på vagabondskorna, som orsakat skoskav och lycka.

 

Hedvig fyllde år. Vi firade med laserdome, Mettes klyftisar och dekadens.

 

 

Vi roade oss på ett PPP någonstans vi Barcelona. Jag hade röda läppar och var smått förtjust i "Popparen"

 

 

Anna hade artonårsfest ute i Ljunghusen. Jag och min msn-vän gjorde slag i någon månads halvhjärtad flört och längre än så kom vi inte. Men jag är inte bitter, kvällen var väldigt rolig. Hedvig förhindrade slagsmål, jag fick känna på nyckelben och sova på antons axel på bussen hem. Morgonen efter firade jag med ett yogapass. Såhär i efterhand skulle jag nog tro att jag var mer full än bakfull i det ögonblicket.

 

 

 

Vi åkte kana i korridorerna på en tom skola under teaterrepetionerna och plundrade skolköket. Vi hade bannemig gjort oss bra på cirkus.

 

Vi spelade upp den sista teaterna, sminkade skiten ur våra söta gubbvänner, lärde känna William lite till och fick världens bästa Mattias på köpet.

 

 

 

Jag åkte iväg till Åre igen, med Emma som sällskap. Vi var nog inte som bäst då. Men jag uppskattade sällskapet, och resten av tiden hade jag trevligt med min familj. En paus från allting runtomkring. Lite snowboard och blåmärken. Lite liftvakter och norrmän, ni vet hur det är..

 

Jag blev sjutton. Mellanåldern av alla mellanåldrar. Firade tolvslaget något dekadent, skrattade så jag fick ont i magen och älskade mina vänner. Dagen efter fortsatte vi fira, med middag och ännu mer skratt. Fick den här av mina kära vänner. De hade även komponerat ihop pinsamma låtar dagen till ära.

 

 

 

APRIL

Hannah fyllde år och vi överraskade henne i Davids lägenhet. Champagne, ballonger och serpentiner var ledordet. Timmarna innan hon anlände satt jag och Hedvig i Västra hamnen, drack rosévin och såg solen gå ner. Det var inte fyskam det heller.

 

 

 

 

 

Vi försökte, ett antal gånger, ta tag i det där med vårt projektarbete. Det slutade oftast såhär:

 

 

 

Solen började leverera värme och jag dammade av kokosoljan för några balkongsessioner.

 

Vårkänslorna började slå rot i oss alla och vi firade det hela med att spela brännboll i slottsparken. Det är bland de mysigaste stunderna under hela året.

 

 

 

Mette fyllde år och fick en biljett till siesta som present, dagen i ära firade vi på KB.

 

Hannah åkte till NY i några dagar och vi saknade henne som tjocka barn saknar kaka. Anledningen till att jag nämner det i min sammanfattning är mest för att kunna publicera denna bild:

 

 

 

Vi firade våren lite till och grillade i parken. Mattias hade med sin gitarr och vi firade med allsång i en mysig masshög. Vi ylade tills det blev för mörk och hela jag var sprängfylld av lycka och kärlek till de där människorna som gör en sådär underbart glad.

 

 

 

Tim sa följande: Tim | Darling Darling säger: (01.00.22) jag menar att jag tänker som en marshora

 

Vi firade valborg ihop hemma hos William, och slutade alla i en ormgrop av sömnsällskap. Efter att Mattias Djat med det underbara innehållet av hans iPod.

 

 

MAJ

Vi började utforska KB, och dess lockiga besökare. Hade en tokrolig kväll med Mette och Hedvig. Ja, vad roligt vi hade. Storm träffade vi också.

 

 

 

Vi fortsatte med projektarbetet och stylade tjusiga Hannah och Viktor såhär fina en eftermiddag I maj.

 

 

Jag var hos söta Josefine på födelsedagsmiddag med bland andra Tove och Elenore. LÄmnade dem för att åka till Malmö och ta hand om en skadad vän. Det slutade med allt annat än någon av oss tänkt och resulterade I mycket funderingar och analyseringar från min sida. Fel är ett fult ord kom vi fram till, det tycker jag fortfarande att det är.

 

 

 

Vi fortsatte våra kollektivhögar. En särskild är den med Mette, William och Mattias, I solen précis utanför skolan. Vi låg där I flera timmar utan att saga eller göra något speciellt. Men mysigt var det.

 

Hannah upptäckte Robyns Cobrastyle.

 

Vi tog oss igenom UKM-festivalen. Jobb, jobb, jobb I en blandning av otroligt duktiga ungdomar, trevliga människor och stress. Jag hade väldigt kul, men sov alldeles för lite. Jag var tacksam till tårar när William och Mattias kom och hjälpte mig under själva festivaldagen.

 

 

 

Pylle fick mig att skratta: Postat av: pylle pitt: aalllååååååååå! varfan har du tagit vägen vi har inte pratat på en evigheeeeet en kort sekund, långt bort från allt i mitt tid och rum och jag vet inte vad häxan sjuger alls. Men men inte vara ledsen, vad gör du? hur mår du? hänt något intressant senaste evigheten som vi inte talat med varandra? jag kankse har något att berätta, ett konstigt beteende hos mig själv, jag lider av psykopati eller också sömnbrist. vänliga hälsningar proffset

 

Det var nog under vår- och sommarmånaderna jag verkligen lärde känna Hannah också. Vi satt och samtalade på balkongen och stirrade på stjärnorna, bekände ditten och datten, skrattade och grät.

 

Försökte mig på det där med nyttig frukost

 

 

 

Sydde min sjömansklänning

 

 

 

Vi pratade mycket om kräm inför Siesta

Mette säger: (21.18.00) ska du ha me kräm?

Lina säger: (21.18.08) jag tar med kräm

Lina säger: (21.18.20) skit i kräm och ta av mig

Mette säger: (21.19.15) men har du mkt kräm ja måste ha kräm ja kommer gå sönder annars? 

Mette säger: (21.19.23) ja har kräm hemma asså

Lina säger: (21.19.54) jag var precis och handlade fetingflaskan

Lina säger: (21.19.58) jag har kräm så det räcker

Lina säger: (21.20.03) chilla på krämfronten

 

 

Jag åkte till Siesta med de absolut bästa. Rimmet var meningen. Att få leva dammigt festivalliv efter nästan ett år av längtan försatte mig I extas. Jag hade fyra underbara dagar, i sol och värme. Jag skrattade mest hela tiden känns det som. Brottades i nässlor,  träffade pumpa, drack suspect soppa, vilade mig på en främlings ben, beskådade solposer och såg den finaste konserten med Håkan Hellström. Men det finaste av allt var kollektivhögen, som förevigades av Kristiansstads dagblad. Där låg vi, helt utslagna I en lång mask av kärlek och lyssnade till Kjellvanders vackra röst. Den stunden, är en av de bästa jag haft under hela året. Jag var så lycklig att det knappt gick att sätta ord på det.

 

JUNI

Vi sparkade ut treorna, och drack taffelwein mitt på dagen. Vi fick mer skit än vad de fick och jag lämnade slottsparken täckt av majonäs och chokladkräm. Men jag hade väldans kul.

 

Studentveckan kom krypande. Jag inledde med att se en rödkindad Ingrid springa ut från Borgar och knocka alla I hennes väg. Studenten I Ystad var otroligt trevlig. Jag träffade många nya människor, och en del gamla, och promenerade gatan hem och sjöng på Håkan. Tiden mellan skivorna och utspringen ägnade vi åt att bättra på brännan, bada och somliga fick sig även en dos fågelskit (Hannah och William)

 

Därefter var det Toves tur. Jag inveg sjömansklänningen, och kvällen slutade med att jag följde med henne till efterfesten på Amiralen, blev tvånglad och vrickade foten. Men kul var det. Öl gör underverk ska nig veta.

 

Sist ut var våra egna. Alla var så fina, och  så glada att det värkte lite I mig. Vad skulle skolan bli utan tvångskopiering och marknadsföringen?

 

Vi lämnade skolavslutningen och åkte hem till Mette. Vi drack mitt-på-dagen-drinkar och klappade skiten. När treorna sprang ut skrapade jag knät tack vare en unge och grät av alla glada ansikten.

 

Vi tog oss hem till Alexander, åt cheesecake och skrattade åt mitt knä. Jag träffade Ansar för första gången och hittade en vän med Hives-kärlek.

 

Vi fortsatte till David med Hannah och William som nytillskott. Därifrån vidare mot Hipp och studentfesten. Vi dansade och kramade om alla milt berusade studenter, jag lyckades komplettera mitt knä med en stukad fot och rispig röst innan vi till slut trillade hem I davids lägenhet, Hannah och jag, så som det brukar sluta. Vi satt uppe och pratade och såg staden vakna. Jag tog första tåget hem, packade klart min väska, duschade och åkte tillbaka, mot nya äventyr. Mot världens bästa hultsfred.

 

Hultsfred var som hultsfred är. Skräpliv, människor, musik, lycka, dans och oräkneliga ton av kärlek. Det går inte riktigit att beskriva de där dagarna. Det ör en känsla, en känsla av ansvarslöshet och frihet som tar kroppen I besittning och man är så isolerad från verkligenhet. Jag älskar det, och bara att skriva några rader om det får det att dansa fjärilar I magen på mig av längtan efetr den stunden jag star där igen.

 

Tillbaka på hemmaplan var rastlösheten ett faktum. Det tog inte många dagar innan vi ryckte upp I våra nu något polarade jag, satte oss I slottsparken med några ö loch återberättade alla festivalstunder om och om igen. Hannah försökte sig på det där med att kissa utomhus.

 

 

 

Jag lyckades haffa ett sommarjobb på Ystads Saltsjöbad, och hela sommaren kom att bestå av servering. Natt efter natt. Jag trivdes som fisken I vattnet och träffade många nya vänner och skrattade mig igenom stress och ömma fötter.

 

Vi firade en opretantiös midsommar hos Mette några tjejer. Jag är inte mycket för hypade högtideer och midsommar är en av dem. Men jag hade väldigt trevligt och det slutade med att jag och Hannah satt uppe och pratade hela natten, avslutade med att gå ut med hunden runt sex och skriva hej med grus på en okänd trappa. Hoppas att de blev glada.

 

Jag hade en bitter sommarsvacka, för att jag knappt fick träffa mina bästa vänner, men den boade Hedvig genom följande konversation.

 

Matilda säger: (21.16.01) du skulle behöva någon som kan hålla på dina rattar

Hannah säger: (21.16.17)hjälper det ?

Matilda säger: (21.16.33)ja, på lina gör det!

Matilda säger: (21.16.52) det lugnar ner henne

 

Jag hälsade på Hedvig i deras fina sommarcafé och ersatte bitterheten med vänskap. Vi hade även en mysig stund i Västra Hamnen några dagar senare. Det här är en av de bilder som får mig att sakna sommaren så in i vassen:

 

Jag såg satc the movie med Hannah, och avrundade kvällen hos Carl. Vi pratade mycket om russin.

 

Jag träffade Big för första gången på ett halvår. Vi var olika som aldrig förr,  men har fortfarande kvar det bästa. Det är tokigt, och destrutivt, men den relationen är en av de bästa jag upplevt.

 

Jag och Hannah påbörjade frukosttraditionen för att kunna klämma in någon form av kvalitetstid mitt I jobbhetsen som regerade. Då och då befann vi oss på samma plats, samma tid och idkade en I folkmun såkallad date. De lyfte vardagen och sommaren på ett dötjusigt sätt.

 

JULI

Vi åt en sconesfrukost I skurupsträdgården mina damer och jag. Lät solen färga vår hud sommarbrun och pratade om hur hösten skulle bli.

 

 

Fyran återförenades och I efterhand inser jag att det var enda gången det bara var vi och alla var samlade på hela sommaren. Det är tokigt, men det gör inte den här kvällen mindre bra. Vi dansade, och dansade, och dansade.Vi följde med Johan och hans entourage på efterfest och såg solen gå upp samtidigt som vi diskuterade Coldplay. Han var välbehövd då, jag fick stå på tå och hittade inga fel för stunden.

 

Sedan gick det tre veckor, av job och andra planer innan vi sågs. Sedan började kaffekarusellen. Jag var glad. Han var lite gammal, men jag hade roligt med honom, och för stunden vard et allt jag behövde.

 

Under Juli kom det ganska ofta en holländsk dam till YSB när jag jobbade. Hon satt alltid själv och läste. Ibland, när jag fick tid satte jag mig ner och pratade med henne en stund. Jag berättade om mina drömmar, o matt flytta till Paris och lära mig prata franska. Innan hon åkte kom hon förbi med en present till mig. En svensk bok, på franska. Jag blev alldeles mjuk I magen.

 

I Juli upplevde jag också den största släng av hjärtesorg det här året bjudit på. Jag fick bitter erfara att viet nog inte betydde så mycket som jag trott och att förändringen var ett faktum. Jag grät mig till sömns I flera dagar innan jag bestämde mig för att det fanns bättre, och att han inte var det minsta värd det.

 

Jag senderade två veckor ensam I skurupshuset, åt glass till frukost och spelade för hög musik mest hela tiden. Helt ensam var jag iofs inte. Jag hade mina bästa där, och de tävlade om vem som fick in flest mariekex i munnen.

 

Jag jobbade till stängning några dagar och vi avslutade med hallonmojitos under värmelamporna, samtidigt som vattnet slog in mot stranden. Det var mysigt.

 

Spenderade ännu en kväll på KB med mitt fynd där sedan sist. Jag var fortfarande en smula trollbunden, och hade en trevlig kväll.

 

AUGUSTI

Min morfar fick en hjärtinfarkt och blev inlagd på sjukhus. Han kämpade I flera dagar tills hans kropp inte orkade mer. Jag saknar honom, mer än ord kan beskriva och det värker I mig när jag tanker på allt han sa när han låg där I det sterila sjukhusrummet.

 

Augusti bjöd även på den traditionella kräftskivan I abbekås. Dans och skratt blev det, och massor av glass.

 

Vi började trean, och var numera störst. Men det kändes ensamt.

 

Malmöfestivalen tog fart och vi spenderade några eftermiddagar vid Möllescenen, lyssnade på Veronica Maggio och dansade till SMK. Jag tog mig en svängom med Adam på stortorget också, med en blinkande box som ljuseffekt. Och jag var dum nog att säga att jag hade träffat någon. Då trodde jag det.

 

Vi skippade några lektioner och kollektivklippte oss. Jag blev mörk med lugg, Hannah rödhårig och Mette blev lockig. Då föddes det tjusiga begreppet “Kom ketchup, så går vi.” Såhär såg jag ut i min nya frisyr och det där skjortan som jag levde i under sensommarmånaderna.

 

SEPTEMBER

Det började pratas om lägenheter och att flytta hemifrån. Jag och Hannah upptäckte nya fik på vår månadgshåltimme och satt och planerade hur vår eventuella lägenhet skulle kunna se ut.

 

Lägenhetsplanerna blev verklighet och vi började packa lådor, titta på möbler och drömde mest hela dagarna. Då och då gav vi efter för nyfikenheten och slog ihjäl några timmar i vår blivande lägenhet. Som på den tiden såg ut såhär:

 

 

Jag fick ett nytt jobb, på ett av de där fiken vi slog ihjäl hålor. Jag slungades in i en värld av kaffe och blev snart en del av Basementfamiljen. Jag trivs fortfarande, även om det går i vågor.

 

Jag jobbade min sista kväll på saltan och blev kvar till stänging. Fick min kära vän och kollega Christian att stanna med mig och på vägen till vår sov plats träffade vi en av våra chefer. Det blev en konstig natt. Jag vaknade av stefans huvud på min arm, min chef. Den ni.

 

Flytten kom och hela mitt liv var packat I lådor. Vi besiktigade lägenheten och gjorde vår första runda på ikea. Sedan började målningshelvetet. Vi var optimistiska nog att tro att det skulle ta en vecka. Så blev det inte.

 

Allting var mest kaos. Ungefär såhär:

 

Pylle fyllde år och vi firade med en helkväll. Vi dansade på Mission till tidig morgon, och stapplade, bokstavligt talat hem klockan sex på morgonen. Jag sov I trettio minuter innan jag gick och städade på Basement, gick hem igen, duschade och gick tillbaka för att jobba hel dagen. Jag prickade min bakfylla, eller nog mer min pågående fylla med en dag som bjöd på försäljningsrekord och vet efter den dagen hur de känns att vilja dö.

 

Någon gång fram mot slutet kom också det där knäppa telefonsamtalet. Där vi sa allt vi knipit inne med lite för länge. Så han åkte, och ibland undrar jag om jag saknar och väntar på att han ska komma hem, för att se vad vi egentligen har. Om vi en har något.

 

Vi hade dessutom franska utbytesstudenter på besök, och vi väldgästade alla Tims hus. Det var allsång, pardans och Hedvig vad på pickalurven.

 

OKTOBER

 

Jag köpte mina minimarketskor. Mina älskade kompanjoner som jag delat många trevliga natter med. Införskaffade även mina Oboelurar från WESC och hela världen blev ett party.

 

Någon gång i Oktober började jag också hitta tillbaka till Emma B, brösti och kräkemma. Det är jag ypperligt glad över och idag är vi nästan precis som vanligt igen.

 

Vi provade våra studentmössor och började få smak för vad sommaren skulle föra med sig.

 

Vi debuterade på Secret Wars, ett grafittibattle I en skitig lagerlokal. Där hanged vi fyra kvällar under hösten, träffade arty people, dansade skorna dammiga och drack billig öl. Fin skit. Väl hemma satt vi och fnittrade i köket till tidig morgon. Det var tider det.

 

 

Vi slipade och måla våra köksluckor. William hjälpte oss med det mesta och fanns alltid nära till hands. Satan vad jag tycker om honom för det. Någon gang lockade inte längre luckorna dock och vi övergick till att måla skäggväxt.. och slutligen även Hannah.

 

 

Procivitas intog Buddah, jag trillade I trappan och hela sp3a slutade på max. Såhär såg mina vänner ut.

 

 

NOVEMBER

 

November verkar ha passerat ilfart, Ingen dokumenation finns tillgodo. Men mitt minne sager mig att vi fortsatte hänga på Secret wars några kvällar och gjorde debut på the rumble, där man bara behövde vrida huvudet ynka två grader för porr.

 

Vi hade en trevlig, och oväntade valvaka, med motsumer (monsumer) som tilltugg och en pimp som sällskap.

 

Vi dansade och lärde känna nytt folk. Alexander (på enhjuling) och Ansar tycktes bli permanenta I lägenheten och vi fick fint folk på köpet. Det blev många rödvinskvällar och långa samtal.

DECEMBER

 

December kom och snön därtill. De tände alla ljus i Malmö och julen kröp sig på. Vi kämpade i skolan och såg lovet som ljuset i slutet av tunneln. William och jag hade en stående söndagsdate med OTH, och han höll oss ofta sällskap.

 

Jag och min kära sambo släpade oss ut i kylan och slog en kullerbytta till Kafferosteriet, där vi fikade och fnittrade.

 

Jag fick ett suspekt erbjudande från herren jag något naivt trodde skulle göra hösten en smula lättare. Det var inte riktigt vad jag trodde, och jag kände mig en smula ledsen ett tag. Men, sen finns det räddning och bot mot allt. När jag kom hem från jobbet efter den dåliga dagen hade Hedvig lämnat en överraskning. En gran. Och i granen hängde bilder på massor av bra stunder vi haft tillsammans. Det är så fint att man blir mjuk i magen.

 

I decemeber fick vi äntligen tummen ur och ställde till med inflyttningsfest. Bordelltema var det dessutom. Det såg ut såhär ungefär:

 

Med en inflyttningsfest i bagaget tog jag sedan mitt pick och pack, åkte till Norrland och firade en familjejul. Det var mysigt och precis vad man förväntar sig av julen. Fick mig en dos familjekärlek och åkte tillbaka hem till mina dekadenta vänner efter en vecka.

 

Väl hemma tog det inte mer än en dag och jag fick mig en dos av alla mina favoriter. Min kära sambo, Hedvig, William, Pylle, Emma och även Richter och Alexander tittade förbi en sväng för en liten mitt-på-dagen-fest. Kvällen spenderade jag i Ystad, där jag tog tag i min utgångsdebut, blev på pickalurven och vaknade med ett huvud några storlekar för stort.

 

Nyår var gemytligt och precis lagom. Vi lagade middag i lägenheten, såg på raketer på Gustav och slog klackarna i taket på KB. Inte bästa partyt någonsin, men jag var med dem jag bryr mig om allra mest, och i slutändan är det allt som räknas.

 

Det var nog allt. Nu känner jag mig alldeles full av kärlek efter att ha återupplevt hela 2008. Jag hade kul, och samtidigt har jag en magkänsla som säger mig att 2009 kommer bli minst lika bra.

 

 

 

 

 

 

Min mobil gick precis sönder. Jag vill mest somna om och låtsas som att det aldrig hände. Fan.

Om man äter blåbär och sedan ler stort ser det ut som om du fått en snyting. Lägger man till en flabb med tandkräm, lite ticks och ordet penusberg beskriver det ganska väl humorn i vår lägenhet. Jag har skrattat så att jag har ont i magen, och tårar i ögonen. Attans vad jag gillar min sambo.

Jag ska snart ta mig i kragen och packa ihop mina väskor. Jag åker hem om några timmar. Hem till civilisationen och vår kära bordell-lägenhet. Tåget stannar i Malmö runt tio imorgonbitti och jag förväntar mig en enorm folksamling att välkomna mig hem.

Jag får inte mycket tid att andas när jag väl landar på hemmaplan eftersom jag ska infinna mig på Basement en timme senare, men tanken är en get together i skymningen, som inkluderar invigning av vår shaker och detaljer om de aktiviteter Emma kommer delta i ikväll, trots x antal nekanden.

Just nu sitter jag och flinar framför facebook, försöker snoka ikapp det jag missat de dagar jag varit borta. Jag saknar folket därhemma mer och mer.
När jag satt och pillade med itunes igår (jag har sorterat varenda kb av min dator) kom M.I.A.s paper planes, och en snabb minnesbild av Sigmund och vild dans på Rumble passerade förbi mina ögon, efter det verkade varje låt framkalla minnesbilder och jag fick en våldsam lust att vara vild och jävlig på hemmaplan igen. Med Sigmund, och det entourage som medföljer, med min kära sambo, fyran och alla andra som gärna dansar bort en natt eller två.

Jag ska nog packa nu ja, så det känns som att jag är påväg åtminstonde..

Hedvig fick mig precis att skratta och må lite bättre. Only in America: